P2 i Innsbruck: med Urbanissima, ett höghus i den nya generationen

P2 är bostadshus, stadsbibliotek och offentlig lokal. Husets mångfaldiga funktioner är den centrala punkten i konceptet som skapats av arkitektkontoret LAAC. LAAC-arkitekterna Kathrin Aste och Frank Ludin har med P2 i Innsbruck skapat ett höghus i den nya generationen. ”På 60- och 70-talen fick konceptet höghus ett dåligt rykte”, berättar arkitekten Kathrin Aste. Man associerar det med långa mörka korridorer, anonymitet och små och opersonliga lägenheter. Med städerna växer kraftigt och det finns många utvecklingsområden. ”Det oälskade höghuset verkar vara den enda lösningen”, betonar Aste. Urbanissima är en arkitektonisk hybrid som förenar olika typer av nyttjanden i ett enda objekt och därmed gör att konceptet höghus blir attraktivt igen. Kathrin Aste och Frank Ludin har med P2 realiserat ett Urbanissima-koncept vid fraktbangården i Innsbruck.

P2 fascinerar med sin fria geometri. Indelningen i tre delar betonar den arkitektoniska hybriden. Sockel, platå och torn står för stadsbiblioteket, den offentliga lokalen och bostadshuset. ”Höghus är alltid ett försök att skapa mervärde för det offentliga utrymmet – för det mesta med hustaken, men de är ofta för exklusiva”, berättar Frank Ludin. Tack vara det speciella läget syns både det medelhöga bergmassivet och de högre bergen i Nordkette.

”Fasaden är uppdelad i fragment och består av 7 000 separata delar”, berättar Frank Ludin. ”Trots fasadens uppdelning ser tornet ändå ut som en monolit”, betonar Kathrin Aste. En spännande detalj är att de separata våningsplanen inte är synliga. Objektet omfattar totalt 100 000 m³ och 25 000 m² bruttoyta. Trots det verkar det inte massivt. Detta beror till stor del på valet av material. ”Glas och metall är intressanta material för stora byggprojekt. Deras förmåga att reflektera ljuset gör objektet levande. Båda materialen förändras beroende på hur ljuset skiftar under dagen och årstiderna. Objektet strålar i ständigt växlande färger”, berättar Aste.

Platån delar som en cesur in byggnaden i olika delar. Här användes huvudsakligen PREFA kompositskiva i borstad aluminium. Arkitekterna sökte ett flexibelt material som på ett perfekt sätt integrerar byggnadens tekniska installationer. Invånarna i Innsbruck är idag mycket positiva till byggnaden. ”Vi ville med en anspråksfull arkitektur tilltala alla samhällsskikt och samtidigt aktivera en stadsdel”, betonar Ludin avslutningsvis.