Dansande fönster: Tilla Theus ger Horw ett nytt landmärke

Fasadens andra påfallande kännetecken är materialet. Väggromberna av aluminium 44x44 fascinerar. Det låter ana omgivningen och stämningen genom att reflektera dem. I den eloxerade aluminiumfasaden speglas molnen och deras rörelser. Ytterligare en detalj är de framskjutande kanterna. Fasaden skruvar sig uppåt, utgående från entrén som allt rör sig kring, upp till taket som tillsammans med fasaden bildar en enhet. Romberna lånar fasaden sin struktur. 

”Vi skissar och bygger upp våra konstruktioner utifrån var de ska stå, låter platsen ställa sina villkor, och i harmoni med byggherrens önskemål“, förklarar den flerfaldigt belönade schweiziska arkitekten. Om detta lyckas är det möjligt att en byggnad varken kan stå på en annan plats eller i en annan stad. Varje nytt uppdrag är en ny utmaning. Utöver kompetens och erfarenhet är det hårt arbete som gett Tilla Theus sin framgång: ”Arbeta, arbeta, arbeta, bearbeta och bearbeta igen.” De första idéerna behöver vidareutvecklas, jämföras med praktisk lämplighet och ändringsförslag. ”Nybygge är ombygge”, som hon nyktert beskriver processen. 

För bygget av klimatfasaden ansvarade Martin Amstutz och hans kollegor på Durrer AG. Uppgiften bestod i att montera 17 000 romber på en 3 100 m2 stor fasad med 352 fönster. Amstutz berättar att utgångspunkten fick bli en effektiv planering. Bygget började med fyra, sedan åtta, och i rusningstid, 16 hantverkare. Inmätningen av underkonstruktionen, monterandet av konsoler, vinklar och värmeisolering drog ut på tiden. Först med monteringen av fönsterramar nådde man den första stora milstolpen. För varje person fanns en precis målsättning, varje hantverkare hade sin instruktion. Ett våningsplan, en sida, en dag, löd formeln. Stödpunkten var en imaginär vertikal linje. Det gav säkerhet. ”Ett hus fasad är som en människas ansikte”, kommenterar Amstutz. ”Det lever, alla ser det, vi utvecklas, får rynkor. Exakt samma sak händer med en fasad.” 

Innan Prefa kunde montera sina romber fästes dubbelomegaprofilen med Würth-nitar som passar perfekt för såväl underkonstruktionen som fasaden. På så sätt kunde en prototyp utvecklas, och med denna som bas samla nya erfarenheter. Efter att grunden lagts började hantverkarna montera romberna underifrån, för att arbeta sig uppåt. ”Många utmaningar visar sig först när man befinner sig på plats, oavsett grundlig planering”, betonar Martin Amstutz. Han och hans team la mycket tid på att försöka hitta lösningar på problem som uppstod, och att optimera sitt arbetssätt.