Utgångsläget för huset ”Grüner Mäander” i stadsdelen Holzhausen i Leipzig var en stor tomt med många gamla tallar och en önskan från byggherren om en privat tillflyktsort. Det skulle inte bli någon extrovert, strålande vit byggnad, utan ett hus vid ”andra ögonkastet” som ger lite insyn och inte omedelbart avslöjar sin storlek och kvalitet. Byggnadens form med flera vinklar baseras på fyra rektanglar. Genom sammanfogningen av dessa enkla grundformer framgår en komplex geometri. Från gatan ser man bara en bråkdel av det avlånga bostadshuset. Av den U-formade dispositionen följer en intim innergård, som är öppen mot söder. På grund av det veckade takbärverket kom inte tunga tegelstenar i fråga av viktskäl. Även designmässigt hade tegelstenar inte passat till det moderna huset. Avgörande för oss var dock att vi med aluminium kunde välja shingelstorleken fritt och på det sättet utforma de många hörnen och övergångarna enhetligt. Passande till den fyrkantiga takshingeln i stort format är alla anslutningar av aluminium: takskägg, gavelsprång, sneda ytor, takränna. Det var viktigt för oss att hålla fast vid ett material och avstå från materialväxlingar. Aluminium ger då väldigt många möjligheter. Vi var tvungna att övertyga vår byggherre. Dock handlade det mindre om materialet i sig, utan snarare om miljöaspekterna som energiförbrukningen vid tillverkningen. Dessa förbehåll kunde vi dock avvisa med en hänvisning till den höga andelen sekundärt aluminium vid produktionen. Dessutom hänvisade vi till de många fördelarna med aluminium, till exempel den långa hållbarheten och motståndskraften mot väder och vind. Oron för hagelskador kunde vi till exempel minska med ett utförligt hageltest. På vårt kontor har vi misshandlat olika material med olika medel. Resultatet: Till och med antracitfärgad aluminiumshingel visade knappt några spår, inte ens när man bearbetar den med vassa föremål. Silvia Schellenberg-Thaut, Atelier ST, Leipzig